Birka Folkhögskola grundades 1901. Skolan ligger på historisk mark i sluttningen ner mot Storsjön. När den arkeologiskt kunnige folkhögskoleläraren Knut Kjellmark anställdes vid skolan i början av 1900-talet upptäckte han meterhöga kullar som han började gräva i. Det visade sig då att skolan ligger på ett gravfält från vikingatiden. Tolv av gravarna grävdes ut, men det finns totalt ett tjugotal. Här finns skelettgravar efter män, kvinnor och barn. Skolan döptes om från Jämtlands läns folkhögskola till Birka folkhögskola för att knyta an till vikingastaden och handelsplatsen Birka på Björkön i Mälaren.
De första bönderna byggde sina gårdar i Storsjöbygden på 200-talet. Gravarna på Birka folkhögskola är emellertid från 800- och 900-talen och ger en god inblick i vad en dåtida viking behövde ha med sig till livet efter detta. I en grav har en man begravts tillsammans med sin häst och hund, men även med nödvändiga föremål som svärd, stridsyxa, sköld, skifferbryne, kniv, spikar och pilspetsar. Där fanns också eldstål och flinta för att han skulle kunna göra upp eld. Vidare fanns där en balansvåg och några viktlod, vilket visar att han var en handelsman.
Ett av mynten som hittades var präglat för Olof Skötkonung, som levde omkring år 1000, och där fanns också en bit av ett litet arabiskt silvermynt från 900-talets slut. Mynten visar att långväga handel förekom. Dessa gravar är av stort nationellt intresse, eftersom skelettgravar är ovanliga från den här tiden. Föremålen och skeletten finns numera på Historiska museet i Stockholm, men från och med våren 2001 finns en utställning om dessa gravar på Jämtlands Läns Museum.
Folkhögskolan vill väcka eftertanken till lif i sofvande sinnen, vill lära sina elever med seende ögon att se och med hörande öron att höra, vill öfva icke blott förståndet, utan äfven känslan och fantasien
–Grefve Mörner, Föreståndare och förste lärare på Birka 1901-1928